Jag har fått höra ifrån vänner

och från andra som jag känner,

att jag inte kan bemästra vissa lägen.

För i vissa situationer

kan jag skratta åt personer

till den graden att jag själv blir smått förlägen.

Jag tar åt mig av kritiken,

men blir lite grann besviken,

då när vissa aldrig ger sig med att klandra.

För inte kan väl jag rå för,

om det tillhör mitt humör,

att jag får roligt när det skiter sig för andra.

Ref.

Jag är ledsen att jag blir så glad.

Min tröst får bli att fler är likadana.

För på nått egendomligt sätt,

känns det fel, men ändå rätt.

Skadeglädjen är den enda sanna,

glädjen.

Det har nog alltid varit lika

och speciellt när det gällt rika,

är det alltid extra roligt med skandaler.

Jag kan gnugga mina händer

när jag ser att lyckan vänder

och dom avslöjas som näst intill vandaler.

Ref.

Jag läser allehanda skvaller

hur dom hamnat bakom galler

och jag gottar mig när pressen börjar nysta.

Jag ser en uppenbar komik

när nån som fuskat åker dit.

Jag ber om ursäkt, men jag skrattar i det tysta.

Ref.

Jag är ledsen att jag blir så glad.

Min tröst får bli att fler är likadana.

För på nått egendomligt sätt,

känns det fel, men ändå rätt.

Skadeglädjen är den enda sanna,

glädjen.