Recensioner

Runtenom Nr 3 2005 (Skånes Spelmansförbunds medlemstidning)

Lagom till Degebergastämman kunde Åke Egevad presentera en ny CD, dock kanske inte precis med folkmusik. Havva är en snickare från Dalarna som skriver underfundig vardagspoesi. Han gav sin kompis, Åke, uppdraget att göra blåsarrangemang till låtarna. Finurlige Åke ordnade då en hel blåsorkester som studiomusiker, eftersom bandledaren och tubaisten Pfad Lazem hade en skuld att göra upp med Åke. Så kom det sig att Pfad Lazem Band och kompisbandet Trio Darko Munkas spelar Åkes arr till svensk vardagspoesi. Och det är en häftig skiva! T ex hitlåten "Jag vill se Örebro", en smäktande vals med ryskklingande dragspel. Den lär sjungas av folkmassorna på fotbollsarenan i Örebro när hemmalaget spelar. Eller "Jag ska spara alla mina pengar tills jag dör. Kanhända dom behövs en vacker dag där ovanför." Priset tar nog "Potatismos till gratinering", en härlig lugn tradjazzlåt som helt enkelt är recept på hur man gör gratinerat potatismos. Den gör mig hungrig... Även "Skadeglädjen" ("Jag är så ledsen att jag blir så glad... när det skiter sig för andra") är en höjdare.
Musiken är alltså framförd av vilda men duktiga musiker från sydöst-Europa. Modern till några av dem var också med, hon bidrog med både cittra och handtvätt, ser det ut som, på bilderna från deras husvagnsläger. Det är härlig välspelad musik, från olika genrer, mest tradjazz-likt men även en lambada (tror jag) och boogie-woogie. En låt slutar med en svordom på polska (eller nåt). Enligt Åke skall den översättas "F-dur, för h-e!"

En höjdarskiva! Grattis Åke!
Ethel Wieslander

Hifi & Musik  ****
"Svensk Blåsprogg"

"Havva är namnet för ett möte mellan blåsorkestern Pfad Lazem Band (tubor, trumpeter, althorn, ventilbasun, mandolin) och Darka (dragspel, bas, trummor/banjo) samt gästande musiker/sångare. 
Musiken låter gammaldags men spelas så fräckt att den blir modern. Jazz blandas med svensk visa och framförs med en attityd av jäklar anamma och full-fart-framåt, typ Balkanmusik.
Polka, tung baktakt som nästan blir reggae, mörka norrlänska stämningar och plötsligt låter musiken rysk.
Texterna kunde ha skrivits av en samhällskritisk Thore Skogman.
Första lyssningen blev en chock som vid andra eller tredje lyssningen övergick i glädjechock. Oväntat, annorlunda och uppfriskande."
Bengt Eriksson (BE)

Zero Music Magazine   ***

Havva och Pfad Lazem Band

Havva In Blanco

[album, Rekord Musik, betyg: 3]

Man skulle enkelt kunna avfärda den här plattan som bonnig, 70-talsproggig eller klämkäckt gladjazzig, men det vore att göra det enkelt för sig. Visst ironiserar Havva på ett putslustigt sätt över diverse företeelser i samhället, men samtidigt finns här en charmig underfundighet och en innerlighet som kräver att man tar hans svenska texter på allvar. Dessutom svänger det om kompmusikanterna i Pfad Lazem Band, där mycket blås, dragspel, fiol, cittror och gitarr ingår i ljudbilden. Vi snackar alltså inte pop- eller rockmusik här i vanlig mening och jag tvivlar på att den genomsnittlige Zero-läsaren kommer att intressera sig för en platta som den här. Havva In Blanco är nämligen väsensskild från de musikformer som brukar avhandlas på denna sajt eller i Zeros papperstidning.
Detta är istället någon sorts blandning av svensk folkmusik och romersketnisk orkestermusik, uppblandad med jazz och tjo-och-tjim. Texterna tar upp ämnen som trender, den svenska dubbelmoralen och korrumperade politiker, men också funderingar över fet mat, skadeglädje, fanatiskt sparande, källsortering, viljan att se Örebro, samt en låt om potatismos. Säga vad man vill om det hela, men det är jordnära och klart annorlunda. En del låtar har dessutom riktigt smittsamma melodier, medan andra går mig spårlöst förbi, speciellt mot slutet av skivan. Vill du vidga vyerna rejält så rekommenderas plattan, annars kan du glömma den.

Robert Ryttman

Popöga

Humoristisk musik med folkton och mer eller mindre samhällskritiska texter. Låter det intressant? Nej, och det är förståeligt, men ett och annat undantag finns ju. Ronny Eriksson och hans Euskefeurat hade onekligen sina stunder. Havva kan ses som en efterföljare till denna orkester, fast då med folkton av romskt slag tack vare det kompande Pfad Lazem Band. Svenne Rubins och Traste Lindéns Kvintett är andra artister som tangerar det som finns på albumet "In Blanco". Havva undviker dock för det mesta den påklistrade bonnigheten hos de förstnämnda och når förstås aldrig upp till TLKs mest briljanta poplåtar. Ändå är "In Blanco" ganska trevlig, åtminstone för den som kan överse med ett eller annat 'lustigt' övertramp. 
[Popöga 24-5-2005]

Kristianstadbladet och Ystads Allehanda   ***

Havva & Pfad Lazem Band:

In blanco
(Rekord)
Östen med Resten och Svenne Rubins är kända, men nu blir de förbisprungna av Havva. Bakom namnet döljer sig en arbetsskadad snickare som hamnat i Åhus, slått sig samman med musiker och instrumentbyggare Åke Egevad som i sin tur kopplat in de omkringresande Pfad Lazem Band.

Resultatet är en mix av svensk folkmusik, bonnarock och romerskt gung med spräckligt blås i centrum. Det svänger rejält i kompet, som är överraskande och fantasifullt. Havva sjunger med charm sina texter om politiker, potatis, ensamhet, sopberg och längtan efter Örebro. Det är fyndigt och finurligt, om dock en aning tjatigt över tretton spår.

Folkligheten borde ge dem framgång med möjlighet till placering på både Svensktoppen och andra toppar.
Sune Johannesson

Svenska Dagbladet   ***

Havva
In blanco
Rock
Rekord Musik

Cirkus Sol kommer från Göteborg. De sjunger och spelar som Stefan Sundström kompad av Traste Lindén och skriver texter om vanliga människor som sopsorterar och ”går egna vägar”. Jo, nog är det nyproggigt så det föreslår med käcka rytmer i fötterna, folkmusik i benen och mångkulturell mössa på huvudet.
Havva har ett lika jordnära perspektiv i sina texter – med underfundiga funderingar om korrumperade politiker och källsortering – men får det att låta mindre folkhögskola än Cirkus Sol. Med ett folkmusikstompigt ackompanjemang, levererat av en orkester som kunde vara hämtad ur en Emir Kusturica-film, blir det dessutom skyhög etnofaktor.
Det är sympatiskt, men lite platt. Man vill liksom att det ska låta mer This is our music om en ”yrkesskadad snickare” vid namn Havva och ett band som bor i husvagn och kallar sig Pfad Lazem band.

Lyssna även på: Andra Generationen: Kärlekens land.

Dan Backman

Arbetarbladet   ***

Havva och Pfad Lazem Band

En obetald räkning för en handbyggd trumma ledde till en gemensam platta med sjukpensionerade snickaren Havva och den kosmopolitiska orkestern Pfad Lazem Band (Lång historia - vi hoppar över den). Skivan består till lika delar av underfundiga kommentarer till samhällets tillstånd, matrecept, Django Reinhardt-jazz och balkansväng. Inte alls oävet faktiskt, lite som göteborgska Andra Generationen ungefär. Havvas röst och texter gör att han inte så sällan påminner lite om Ronny Eriksson. Riktigt så långt når dock inte hans textmässiga skärpa men på det hela taget är det en mycket sympatisk skiva. Ralph Bretzer

Musikindustrin

"Genom inte bara en utan flera slumpartade händelser har den svenske före detta snickaren Havva kommit att få släppa sitt debutalbum In Blanco [Rekord Musik]. Hans bekantskap med arrangören Åke Egevad har lett till han ackompanjeras av den ständigt turnerande orkestern Pfad Lazem Band vars nomadiska livsstil förde dem till Sverige i somras och inspelningen av detta album i Koppom-studion. Trio Darko Munkas, pianisten Dino Veritas och cittraspelande Valentina Miran-Zabske deltar också i några av spåren, och det är ett märkligt och svängigt album med Havvas texter och sång som nu erbjuds. Tony Thorén har producerat, och släpps på det nya bolag han bildat med Pär Wedin och Peter Dahl.

Värmlands Folkblad   *

"rätt finurliga texter om hur man lagar gratinerat mos, eller om drömmen att få se Örebro."

"och den politiska udden är av det snälla slaget."

Björn Stefansson

Smålänningen   **

"På pappret ett lovande projekt: Ett samarbete mellan en svensk yrkesskadadd snickare ich vispoet å ena sidan och å den andra ett av Europas mest konsertvana band med romsk mässingsmusik som en specialitet"

Lars Davidsson

UNT (Upsala nya tidning)   **

"På In Blanco kompas hans vardagsbetraktelser över källsortering, bilbesiktning och potatismos bland annat av en blåsorkester med tio medlemmar, lite fiol och cittra."

Nerikes Allehanda **

En yrkesskadad snickare möter vagabonderande jazzorkester. Ett dussin halvdana texter flätas samman med romsk, lite tillbakalutad spelglädje.
Tja, vad ska man säga? Havva och Pfad Lazem Band lovar mer än de håller. Plattan lär ha tillkommit mycket av en tillfällighet - bland annat som avbetalning för tillverkning av ett par trummor. Den har också lovvärda ansatser och orkesterarrangemangen är härligt stompiga.
Havva må vara en ambitiös rimmare av dagsverser, små vardagsbetraktelser med “glimten i ögat, men fyndiga ordvändningar som “Jag vill se Örebro, bara gå runt och glo ...” eller det tonsatta receptet på potatisgratäng känns bara platt.
Jag hade önskat nåt mer.

MAGNUS BÖRJESSON